Skolstart, nystart, förväntan. Nästan 120 000 elever började i dagarna i första klass. Ett jättekliv på deras resa genom livet, men vilken skola väntar egentligen alla dessa förväntansfulla sjuåringar? Och från vilken förskola kommer de egentligen?
Skolan och förskolan är en plats för gemenskap, utveckling och framtidstro. En plats för jämlikhet och mångfald. Personligheter som formas, individer som lär, växer och samarbetar. Betydelsen av en bra skolgång kan inte överskattas. Barn som känner trygghet, blir sedda och får det stöd de behöver är också de som har bäst förutsättningar för att lära. Tyvärr ser verkligheten inte ut så. På många skolor och förskolor leder ständiga neddragningar till otillräckligt med personal, minskade möjligheter att ge elever särskilt stöd eller undervisning i mindre grupper. I stället ser man ofta allt större klass- och gruppstorlekar och vi lärare får en allt tyngre arbetsbörda i form av allt fler arbetsuppgifter som egentligen inte hör till undervisning. Något som inte bara tär på vår arbetssituation utan även drabbar utbildningens kvalitet.
Det är väl belagt att utbildning är ett skydd mot utanförskap, psykisk ohälsa och ojämlikhet. Varje förlorad skolgång är därför ett misslyckande, inte bara för individen utan för hela samhället. Därför bär många lärare i dag en klump i magen när de ser hur rätt stöd och resurser inte finns. En samvetsnöd om ofta leder till att vi lärare betalar med den egna hälsan. Du som är vårdnadshavare måste ha i minnet att det finns politiska beslut och prioriteringar bakom de förhållanden som du möter i dina barns skola. Det är ingen naturlag. Förutsättningarna att ge varje barn en så god utbildning som möjlig ser olika ut i olika delar av landet. Ibland skiljer det till och med mycket från en skola till en annan i samma kommun. Inte minst skulle Sveriges skolväsende behöva en likvärdig och stabil finansiering i hela landet.
Vårdnadshavare är därför lärares viktigaste samarbetspartners. Inte bara när det gäller dialogen om det egna barnet utan även för att ligga på politikerna att arbeta för en god utbildning för alla barn. Politiken behöver ge tillräckliga resurser till skola och förskola. Först då kan man ge rätt stöd till alla elever och ha rimliga grupp- och klasstorlekar. Först då kan skolledningen använda oss lärare som lärare och se till arbetsuppgifter som inte hör till undervisningsuppdraget hamnar på rätt personer. Först då får vi möjlighet vara så bra lärare som vi vill och kan vara. Utan samvetsnöd.
Vi vill därför uppmana alla vårdnadshavare i Lerums kommun att ställa krav uppåt till beslutsfattarna. I skolan, i kommunen och i regering och riksdag. Hjälp oss att få kommunpolitikerna att prioritera resurser till skola och utbildning. Hjälp oss att få staten att arbeta för en så likvärdig skola som möjlighet i hela landet. Hjälp oss att få till stånd regleringar som gör att lärare har tid till förberedelser och uppföljning av undervisningen. Tillsammans kan lärare och vårdnadshavare arbeta för att alla elever ges förutsättningar för en bra skolgång. Då bygger vi inte bara trygga barn som lär utan även ett tryggt och hållbart samhälle.
Tommy Carlsson och Karin Wahlström Pedersen, ordförande Sveriges Lärare i Lerum
