Livet som svensk i Spanien


Denny Bågenholm 2024-01-02

Christina Noorwood är nummer tre från vänster, här tillsammans med en del av personalen på Fastighetsbyrån i Torrevieja.
Bild:Denny Bågenholm
Christina Noorwood är nummer tre från vänster, här tillsammans med en del av personalen på Fastighetsbyrån i Torrevieja.

Det är strandvänder tio månader per år. Från mars till december är det nästan alltid några på stranden vid soligt väder. Här är en bild från i början av april.
Bild:Denny Bågenholm
Det är strandvänder tio månader per år. Från mars till december är det nästan alltid några på stranden vid soligt väder. Här är en bild från i början av april.

Strandbarerna har öppet till sista oktober och vattnet är badvänligt med runt 22 grader oktober ut.
Bild:Denny Bågenholm
Strandbarerna har öppet till sista oktober och vattnet är badvänligt med runt 22 grader oktober ut.

Uteserveringar som håller öppet året om lockar mycket turister.
Bild:Denny Bågenholm
Uteserveringar som håller öppet året om lockar mycket turister.

I december är det tomt på stranden men ändå runt 19 grader i luften och betydligt varmare i solen. Att det är ljust fram till sju på kvällen är ytterligare en fördel.
Bild:Denny Bågenholm
I december är det tomt på stranden men ändå runt 19 grader i luften och betydligt varmare i solen. Att det är ljust fram till sju på kvällen är ytterligare en fördel.

Christina bestämde sig tidigt för att Spanien är landet hon skulle flytta till. Hon började som inkastare på Mallorca som tonåring, sedan 2012 har hon varit mäklare i Torrevieja på Costa Blanca. – Självklart är vädret en stor anledning till att man vill bo här, säger hon.

 

Christina lämnade Sverige och flyttade till England 2001 tillsammans med sin man och två små barn för att arbeta på Ikea. Hon hade arbetat som avdelningschef på Ikea i Kungens Kurva och fortsatte som det även i London. Redan då kom tankarna på att hon skulle sadla om till mäklare.

– Det var ett yrke som jag kände skulle passa mig. Jag bodde i England och då var tanken att jag skulle börja jobba som mäklare där. En bekant tyckte att det skulle passa mig. I England behöver man inte heller ha en mäklarutbildning vilket krävs i Sverige. Fram till nyligen behövde man inte ha det här i Valenciaregionen heller, men det har ändrats nu. För att arbeta som mäklare krävs det att du numera är registrerad och har en speciell licens som heter RAICV334.

– Fast om du är anställd, vilket jag är, så behöver jag inte gå kursen. Utan då är det företaget som ansvarar för licensen. Kontorschefen, han har ju gått kursen. Nu blir det förhoppningsvis bättre och att man får bort de oseriösa. För här finns fler mäklarfirmor än restauranger, säger hon och skrattar.

Christina flyttade från England till Spanien 2008. Där fortsatte hon att arbeta för Ikea.
– När det kom på tal om att jag skulle börja jobba som mäklare i England så kändes det lite osäkert. Vi ville ju till Spanien. Jag hade jobbat upp mig som chef på Ikea först i Stockholm och sedan i England, utanför London. Sedan blev det Spanien och gruppchef i Murcia.

Varför ville ni till Spanien?
– Jag läste spanska på gymnasiet. Sen så gjorde jag några intensivkurser på Mallorca. Jag läste också en kurs i Madrid för utlänningar. Sen läste jag på universitetet där huvudämnet var spanska och spansk-svenska affärsrelationer, där sista terminen var i Barcelona.

Så det har alltid funnits en baktanke?
– Alltid, att jag skulle till Spanien, det har jag känt sedan 1996. Och sen så var det lite olika hinder i vägen. Jag skaffade barn och det blev en ganska krokig väg innan jag till slut kom på plats.

– På Ikea i Murcia kom jag i kontakt med Fastighetsbyrån. Och de behövde folk. Det var också i rätt tid. Svenskarna började köpa, jag kunde språken. Jag hade ju själv gjort samma sak, jag hade köpt hus här och visste hur det gick till.

– Sen var jag i rätt ålder för att sälja hus till svenska pensionärer under den perioden. När jag började då var köparna redan pensionärer eller skulle gå i pension när man valde att köpa. Då var det knappt någon under 50 som köpte. De flesta var över 60. Och då var det en fördel att vara lite äldre.

Är det samma sak idag, är det en fördel att vara lite äldre?
– Absolut, det tror jag fortfarande är en fördel, att man känner sig närmare sin mäklare i ålder än att köpa av någon som är runt 25 år.

Och så måste du kunna språket?
– Nej, det behöver du inte kunna. Säljer du till skandinaver så behöver du inte kunna spanska. Senare i processen har vi spansktalande personer som hjälper till med allt, men som mäklare funkar det fint med svenska och engelska.

Men du kunde spanska redan när du kom hit, har det underlättat?
– Ja, absolut var det viktigt, hade jag inte kunnat språket hade jag inte flyttat hit. Mina barn var sju och nio år när vi flyttade hit. Att inte kunna gå på föräldramöten eller till läkaren med mina barn utan att kunna språket, det hade och är extremt svårt.

När Christina fick jobb på Fastighetsbyrån pendlade hon först från Murcia till ett av kontoren som låg i Gran Alacant, cirka fyra mil från Torrevieja, hon kände snart att det blev för jobbigt.
– Det var lite långt att pendla från Murcia. Det blev nästan 7,5 mil varje dag. Då så sa vi att vi testar att bo vid kusten. Så då testade vi att hyra i Gran Alacant. Fastighetsbyrån hade då ett kontor där som lades ner efter ett tag och då flyttade jag till kontoret här i Torrevieja och där har jag varit kvar.

Vad är den stora skillnaden mellan när du började här och där det är hur det ser ut idag? Är det en annan typ av köpare idag, har kunskapen ändrats?
– Absolut, det är stor skillnad. Priserna har ökat. Och ändå är det billigt om man jämför med Sverige eller Malaga/Marbella området. Hon fortsätter:
– Sen har kunderna som blivit yngre och mer tekniska. Från början var de flesta pensionärer. År 2012 kunde många inte ens gå in och läsa mejl. Så arbetssättet har ju förändrats.

Hur har du förändrats sedan du började?
– Jag vet inte riktigt, svår fråga. Jag är äldre och tröttare, säger hon och skrattar. Hon fortsätter:
– Även livet här i Torrevieja har förändrats, det är många fler svenskar som har flyttat hit. Många yngre, och många som provbor. Skandinaviska skolan fanns ju här även då. Men de hade knappt några elever. Och de som kom då var inte här speciellt länge. Nu tror jag att det är till och med kö.

Många kommer även till Torrevieja när man är föräldraledig och väldigt många har idag möjlighet att arbeta på distans vilket exploderade under pandemin. Den digitala utvecklingen har också gått väldigt fort där de flesta nu har fiber eller bredband.
– För tio år sedan hade du knappt internet. Folk sitter här och jobbar hemma i Sverige. Världen har blivit mindre. Och det har blivit lättare.

Är det lättare att bo här idag än när du flyttade hit? Eller är det bara annorlunda?
– Jag tror det är lättare. Men det är lika mycket pappersarbete för att få något gjort, det börjar gå att göra saker mer digitalt. När jag flyttade ner var allt väldigt omständligt, bara en sån sak som att skaffa NIE nummer kunde ta evigheter.

(NIE nummer är ett identitetsnummer för utländska personer i Spanien. Detta är det nummer som man behöver för att öppna bankkonto, köpa hus eller bil som normalt kräver en spansk ID-handling.)

– Då fick man stå kö. Och skulle jag ändra något med mitt residencia (fastboende som betalar spansk skatt). Det gjorde jag inte själv det utan då tog jag hjälp av någon som gick till polisen och bokade tid. För annars skulle man vara där klockan sex på morgonen, ta en nummerlapp. Och sen började de expediera tider klockan nio. Hade du otur var tiderna slut när det var din tur och då fick du gå dit dagen efter igen, helt galet system.

Även om saker i Spanien är krångligare än hemma så har hon svårt att jämföra med Sverige.
– Jag har inte bott i Sverige på över 20 år så jag kan inte säga vad det är för skillnad.

Däremot är det sociala skyddet annorlunda mot i Sverige. Christinas som Kristian har en funktionsnedsättning som har gjort att han har haft särskild skolgång och daglig verksamhet som har pågått tills han fyllde 24 år, därefter fanns ingen hjälp att få från staten.
– Nu när han fyllt 24 så upphör all hjälp och man får göra allting själv. Jag har fått skriva in honom som arbetssökande och hjälpt honom med alla papper. Vi får inga bidrag eller hjälp utan allt får vi bekosta själva, vilket är väldigt dyrt.

Så att tro att det funkar som i Sverige då är man lite naiv?
– Ja, man får helt anpassa sig till det spanska systemet för det anpassar sig inte efter dig. Du får göra som spanjorerna gör saker eller inte alls, de är dessutom oerhört nationalistiska i sitt sätt att vara. Man får verkligen ta seden dit man kommer.

Så drömmen om att skaffa bostad, lära sig spanska och bli en del i samhället kan vara tufft?
– Ja, Spanjorer är väldigt reserverade. De umgås med familjen. De är artiga och trevliga men det är väldigt svårt att bli accepterad och vän med spanjorer.

Hur ser du på framtiden? Blir du kvar i Spanien resten av livet?
– Jag tror det, eller säg så här. Det är så svårt att veta. Jag har inga planer på att flytta eller byta jobb. Fastighetsbyrån är ett fantastiskt bra företag att jobba för. Det är ordning och reda. Vi har helt andra krav på oss än vad andra fastighetsbyråer har.

Christina berättar att hennes dotter som är 22 år flyttade till England för ett tag sedan för att avsluta sin skolgång där. Skolgången i Spanien skiljer sig väldigt mycket från i Sverige.
– I Spanien är det så att om du inte klarar av en kurs, då får du gå om det året och det börjar redan på låg- och mellanstadiet. När vi flyttade hit, gick hon i årskurs två. Hon fick ju lära sig språket fort och sen i årskurs tre blev det ganska svårt. Så då tyckte de på skolan att det var bättre att hon fick gå om årskurs två.

Sen flyttade familjen till Gran Alacant och då visade det sig att Christinas dotter även måste lära sig Valencianska som är en lokal variant av spanska ungefär som Katalanska. Och det skiljer sig ganska mycket från den spanska hon lärt sig i Murcia.
– I Murcia pratar man bara spanska. Att det var annorlunda här hade vi ingen aning om. Sen finns det områden runt Alicante där man kunde välja bort Valencianska, men det gick inte dit vi flyttade. Så de hade alla SO-ämnen på Valencianska.

– Det funkade bra tills hon skulle börja nian, då blev allt jättesvårt. Det är “make it or break it” då. Dessutom blev hon sjuk under en tid. Så hon kuggade i några ämnen. Och då sa hon "Nej, jag tänker inte gå om”. Hon hade ju ingen skolplikt längre eftersom hon fyllt 16 år.

– Och så sa hon, “att då försöker vi med England så att jag kan få slutbetyg från högstadiet i England".
Så hon har gått klart gymnasiet. Och hon bor fortfarande med sin halvbror i England. Så vi kan inte träffas så mycket som jag skulle vilja.

Vi kommer in på lönerna i Spanien som är på en helt annan nivå än vad man är van vid i Sverige.
– En svårighet är att om du söker jobb och inte kan spanska, då är det sällan välbetalt. Jobba på restaurang eller i butik eller som hantverkare. Då är det 7-8 euro i timmen. Så en normal lön, då ska du vara glad om du har 1 200 - 1 500 euro i månaden. Det är svårt att leva på om du ska betala boende, bensin, el, vatten och skatter. Det blir inte så mycket kvar att leva för, säger Christina.

Även spanjorer har det tufft här, säger Christina som lyfter matpriserna som vi svenskar ändå kan le åt då mycket är betydligt billigare än hemma, priserna är ungefär 30-40 procent mindre och framförallt alkohol är väldigt mycket billigare än i Sverige.
– Om man tittar på en spanjors matkasse, så är det mycket bröd, ägg och potatis. Det finns ju billig mat, säger hon och fortsätter:
– Jag brukar säga som ett exempel ibland när vi gör köttfärssås och spagetti, då har vi köttfärssås. Här har du tomatsås med väldigt lite köttfärs.

Vad är då det bästa med att bo här?
– Dels är det ju vädret, såklart. Det går ju inte att komma ifrån. Att inte behöva vara soltörstande. Utan man är “solnöjd”. Man kan sitta i skuggan och bara känna att det är helt okej för det är nästan alltid soligt. Sen är det självklart maten, möjligheten att få fräscha råvaror. Det är väl bara rött kött som är lite dyrt och svårt att få tag på. Men annars smakar grönsaker och frukt fantastiskt.

– Sen är det mañana, det får man bara ta. Vi hade en äldre vi skulle träffa och min kollega Kristin ringde en onsdag för att boka tid måndag veckan därpå.
– Men det kunde han absolut inte bestämma så långt före. Han visste ju inte vad som kunde hända på måndag redan nu.

Är det något du saknar med Sverige?
– Ja, vänner och gå ut på en riktigt bra svensk restaurang. Det finns visserligen bra restauranger här men det är servicen och känslan som inte är på samma nivå här på kusten och ska du äta riktigt bra här då är det dyrare än i Sverige, fast med sämre service, det hänger så mycket på dagsform. Den ena gången kan det vara superbra och nästa gång helt värdelöst, du vet inte riktigt vad du får tyvärr.

Vad gör du själv när du är ledig?
– Jag jobbar och åker hem. Jag träffar lite arbetskamrater ibland men det är mest arbetsrelaterat. Jag har några gamla kollegor som jag träffar ibland men annars är det bara hem som gäller.

– Man träffar ju folk hela dagarna. Sen kommer jag sällan härifrån innan 18.30 och så kanske jag måste handla något på vägen. Så jag är hemma runt halv åtta, åtta. Då blir det middag och sen så vill man bara sitta i soffan och kolla på Netflix eller något på TV4 play.

Men trots att livet är annorlunda mot i Sverige och det ibland är lite ensamt utan svenska vänner så säger Christina att hon nog aldrig kommer flytta hem till Sverige igen.
– Nej, det här är fantastiskt, men planera och läs på innan du flyttar hit och testa att provbo ett år innan du bestämmer dig, säger hon avslutningsvis.

Följ oss på sociala medier:
Facebook - https://www.facebook.com/lokalpressen
Instagram - https://www.instagram.com/lokalpressen
Threads – https://www.threads.net/@lokalpressen
X - https://twitter.com/lokalpressen_se

Din enda lokaltidning som kommer på papper och är helt GRATIS!
På webben, i brevlådan och sociala medier.


Tipsa en vn Skriv ut



Annons


Vi använder cookies. Om du fortsätter använda vår webbplats innebär det att du godkänner detta.