|
Kåseri - En ovanlig bussresa– Har du hört talas om fyrkantiga tomatfrön? Det råder ingen tvekan om att frågan är ställd till mig. Den digitala skylten talar om att linje 601 till Benareby avgår om en minut. Det kommer knappast fler passagerare. Utöver chauffören är vi bara två personer ombord.
På andra sidan gången sitter en äldre herre, han som nyss ställt frågan. Eftersom han har valt en plats mot färdriktningen har jag kunnat iaktta hans lite speciella yttre och framför allt den eleganta klädseln. Vit skjorta under en beige väst. Fickur? Rutiga byxor i någon engelsk stil som jag inte minns namnet på. Kanske på grund av sin tjocka hästsvans bär mannen varken keps eller hatt. Inte heller någon slips, men i stället en iögonfallande fluga. Den är tillverkad av trä. En sådan har jag tidigare bara sett på nätet. – Ja, visst har jag hört om de där sällsynta tomatfröna, och vi kan prata om dem. Men innan jag glömmer måste jag fråga om du kanske är från Finland? – Nej, hurså? Jag har bara varit där en gång, i Helsingfors, och det var trevligt. Jag åkte dit för att besöka Mannerheims museum. På Alko köpte jag en flaska snaps som Marskalken sägs ha druckit dagligen. Inte en flaska alltså, bara ett litet glas till frukost. Tre olika spritsorter i ett. En finsk vodka med anor från andra världskriget och Mannerheims kretsar, kryddad med vermouth och gin. – Varför jag undrade om du är från Finland beror på den där flugan som du bär, jag har för mig att den är designad av en finsk konstnär. – Ja, det stämmer. Jag är en gammal trädgårdsmästare till yrket, och vid min pensionering fick jag flugan i present eftersom nordiska träd var mitt stora intresse. Flugan är av masurbjörk. Visakoivu heter den visst på finska och förekommer på karelska näset. Årsringarna blir vågiga. Jag fick även en ring som hör ihop med flugan, av samma material. SNART FÅR JAG även svar på min stilla undran varför den elegante herren bär gummistövlar. Han är på väg att studera ett mycket sällsynt träd. Det finns bara några exemplar kvar i hela världen. Ett av dem råkar finnas i dalgången några kilometer bort, ursprungligen en gåva från Botaniska. Vilket sammanträffande – även sambon och jag har tittat på trädet, och hemma i vasen har vi fortfarande en av dess knotiga långa kvistar. Den fick vi av dåvarande tomtägaren för många år sedan. Kvisten är mycket flagig och krokig, samlar gärna spindelnät. Ibland hänger jag några prydnader i den, prismor som ger liv och lyx åt den grånade skönheten när solen speglar sig i kristallerna. – Javisst, de där fyrkantiga tomatfröna. Är det verkligen sant? Jag har hört att de kommer från plantorna som plötsligt började växa ur jordmassor som lastbilar från Hisingen körde hit till Benareby när skjutbanan anlades. Tyvärr hinner jag inte få något svar, ty den gamle trädgårdsmästaren är framme och stiger av. Vi vinkar till varandra, och från bussfönstret ser jag att det hemlighetsfulla trädet överlevt ytterligare en vinter. Sommarkåsören Liena Lieksa. Följ oss på sociala medier:
|
|
| ||||||||||||||||||||
