|
Uno Svenningsson bjöd på nästan allt man kan önska sigHÄRRYDA | Från att vara ungdomsidol och åka på världsturné, etta på sommartoppen före Eurythmics och med många samarbeten med andra svenska artister till att igår stå på Råda Rums scen med två musiker och med en stor kör som kunde fått mer utrymme.
Uno blev känd med bandet Freda´ i mitten på 80-talet och därefter har han varit soloartist i nästan 30 år. Nu var det dags för en spelning tillsammans med Christer Karlsson på keyboard och Magnus Reuterberg på gitarr. Även den lokala kören Loud’n Proud fanns med på en del av låtarna. Publiken på ungefär 400 personer är städade, välklädda och nykammade, fast också med på noterna och kör handklapp redan under första låten. Publiken känner väl till Unos låtar och det är väldigt mycket allsång under hela kvällen. Med ett litet band så påminner konserten väldigt mycket om "MTV Unplugged" från 90-talet. Därför kommer Unos låtar fram på ett tydligt sätt och man fångas över hur välskrivna hans texter är. Det blir åter allsång till “Therese”. Ett personligt mellansnack om att psykisk ohälsa inte fick så mycket utrymme i en liten småländsk ort på 70-talet, utan han fick bearbeta sina känslor genom att skriva musik istället. En fin version spelas av “Andas genom mig” och då har även kören Loud’n Proud kommit in på scen. Nästa tillbakablick är genom “Tom Bombadill” som handlar om när Uno var liten och hans pappa tog hand om sin astmasjuke son. Även här en berättelse som griper tag, som blir en tuppskinnsframkallande upplevelse. I sinnesstämningen som råder hade det varit skönt att vara kvar i musikbubblan och fortsätta uppleva, men istället blir det en paus efter knappa 30 minuters konsert. Man förstår att arrangörer behöver sälja kaffe och mazariner men till skillnad från en fotbollsmatch är en konsert oftast en helhetsupplevelse där man vill få ett sammanhängande intryck. Det är tyvärr vanligt med paus och då försvinner tyvärr lite av känslan. Detta är lite av ett problem under hela konserten, Uno vägrar att släppa handbromsen, för varje gång det blir “feeling” och man vill ha lite fler refränger så blir det stopp. Det verkar som att Uno inte riktigt vill att det ska släppas loss och dansas på borden, för publiken är med på noterna och det hade varit enkelt att fått upp publiken på fötter. Del två inleds med “Kaffe och cigarett” som är en fenomenal Olle Ljungström-cover vilken Uno förvaltar på bästa sätt. Därefter följer några av hans nya låtar från kommande plattan som är potentiella P4-hits. Den lilla trions instrumentering passar hans nya låtar väldigt bra. Den nya singeln “Vara förälskad”, hans barnbarns favoritlåt “Stannar” (Milas sång), och sist duetten “Bara få höra din röst” tillsammans med Per Gessle låter som svenska sommarklassiker. Det kommer fler hits där “I en annan del av världen” lyfts fram tillsammans med kören och allsång av publiken men även nu stoppar Uno låten några refränger för tidigt. Han säger att Eurythmics var stora förebilder, när han berättar att “Vindarna” låg etta på sommartoppen samtidigt som Eurythmics låg tvåa är det med stolthet i rösten. Däremot är det låten “Vindarna” som funkar sämst under kvällen, där saknar man ett större band, för här finns stänk av Duran Duran och Simple Minds och för att få den rätta känslan hade man önskat sig både trummis och basist. “Under ytan” får avsluta innan det blir extranumren och man sitter och hoppas på att till turnén med Gyllene Tider i sommar så kommer Uno släppa handbromsen, för han är bra på scen och hans nya låtar fungerar utmärkt även för de som inte hört dem tidigare. Det är synd att körens potential inte används lite mer för det ligger och glöder men fattar aldrig eld. Sen är det befriande att Uno, som nu är 65 år, inte behöver studsa runt och leka rockstjärna, något som säkert 50-åringarna i publiken uppskattar. Här sluts också cirkeln, för när det kristna bandet Freda´ vinner en antidrogtävling i Gislaved på 80-talet tänkte nog inte Uno att han 40 år senare skulle stå på Svenska kyrkans scen i Råda Rum och ta emot raggsockor av kyrkoherden Daniel Tisell som tack för kvällens spelning. Ett betyg ska det bli och i vår skala är en trea bra, och en trea kommer det att bli. Hade man vägt in Unos betydelse för svensk musik, sommarkänslan i låtarna, hans personlighet och sättet att skriva odödliga klassiker hade det blivit full pott. Fast det var inte kriteriet idag. Följ oss på sociala medier:
|
|
| ||||||||||||||||||||
