HÄRRYDA | Äntligen stod Mölnlycke musikkår återigen vid Råda säteri. Under de två pandemiåren 2020 och 2021 var musikkårens gökotta inställd på grund av smittorisken. År 2022 regnade gökottan bort. På grund av de regntunga skyarna hade man ställt in denna konsert på förhand. År 2023, på Kristi himmelsfärdsdag den 18 maj, sken solen, och värmen hade kommit. Musikkåren stod återigen i säteriets trädgård. Christina Lundin dirigerade tillsammans med Magnus Stranne.
Kårens trogna åhörare hade inte glömt de trevliga gökottor, som de hade varit med om. Under pandemiåren infann sig folk i trädgården och frågade, om det inte skulle bli någon gökotta i år? Lyckligtvis behövde de inte gå hem utan att få höra musik. En av musikkårens trägnaste musiker, Dan van Ginhoven, fanns även under pandemiåren på plats i trädgården och spelade folkmusik tillsammans med sin gode vän Torsten Nordander.
År 2023 inledde kåren traditionsenligt med Kungliga Södermanlands regementes marsch. Enligt gammal sed skall en friluftsgrundskonsert, spelad av en blåsorkester, inledas med en marsch och även avslutas med en marsch. Musikkåren avslutade sin konsert med samma stycke, som onekligen är mycket bra och tål att höras mer än en gång vid samma konsert. De följande musikstyckena var: O, hur härligt majsol ler, Majsång, Sol över Hälsö, Visa vid vindens ängar och Så skimrande var aldrig havet.
Dan van Ginhoven höll högtidstalet: Mölnlycke musikkår ger inte upp. Nu är vi tillbaka. Han läste Per Lagerqvists dikt: ”Nu löser solen sitt blonda hår”. Så var det denna morgon, då solskenet lyste upp Rådasjön och dess omgivningar, och då värmen kom. Per Lagerqvists dikt fanns med i hans diktsamling "I stället för tro". De, som införde seden med gökotta, trodde däremot. Nykterhetsfolket och frikyrkofolket införde gökottan bland de svenska högtiderna kring förra sekelskiftet. Här i Mölnlycke startade Bruno Wendel en musikkår år 1888. Snart nog började man fira gökotta även här i Mölnlycke. Under andra världskriget låg musikverksamheten emellertid nere på grund av alla inkallelser. Men 1946 skedde en nystart. Gökottan har för Mölnlycke musikkår blivit ett sätt att visa sin kärlek till och sin vördnad för både musiken och naturen. Dan van Ginhoven avslutade sitt korta tal med att läsa första strofen i psalmen: Den blomstertid nu kommer. Gösta Emelius spelade ett solo med denna melodi.
Därefter följde Edenstrand, Gökvalsen, Jungfrun under lind, Fritiof Anderssons paradmarsch, Kosterflickornas visa och Underlige aftenlufte. Under Kosterflickans visa spelades ett solo av Ilse Riebe. Som avslutning tonade de glada tonerna av Kungliga Södermanlands regementes marsch ut över omgivningarna. Folk njöt av den vackra morgonen. Flera av dem hade tagit med uppfällbara stolar och sittunderlag. De hade förberett sig för en längre sittning. Konserten tog en timme drygt, och antagligen gick inte alla hem därefter. En sådan morgon vill man vara kvar ute i det fria. Detta gällde även mig. Jag skyndade mig iväg till Mölnlycketerminalen för att ta bussen till Härryda, där dagens andra gökotta skulle firas hos Häradsdomarns.
