|
“Det är för mycket min klubb ibland”SPORT | Alingsås HK:s sportchef Christer Mårtensson om smällen som förändrade allt, kärleken till klubben – och varför ett missat slutspel kan bli starten på något nytt.
Alingsås, mars 2025. Våren ligger som en föraning över staden när Christer Mårtensson kliver in i Estrad Arena. Här har han tillbringat fler timmar än han själv orkar räkna. Här har han firat SM-guld, svurit över förluster, byggt trupper, tagit emot spelare och sagt farväl till andra. Men den här våren är annorlunda. För första gången på 17 år står klubben utanför slutspelet. För sportchefen är det mer än ett resultat. Det är en identitet som rubbats. Och en känsla som dröjer sig kvar. Samtidigt så hoppas Christer att efter nästa säsong så har de 18 av 19 slutspel. – Det känns konstigt, säger han. Lite tomt. Lite förbannat också, om jag ska vara ärlig. Det här var inte planen. Det är tyst i hallen. Läktarna gapar tomma, hallgolvet ligger öde. Just nu känns det mer som en kuliss än en arena. Men det är just här, i det tysta, som jobbet börjar om. Alingsås HK har varit ett av de mest stabila lagen i svensk herrhandboll under 2000-talet. 17 raka slutspel, flera SM-finaler, två guld. Så när laget i år inte lyckades ta sig dit, blev reaktionerna starka. För starka, tycker Christer. – Det var många som snabbt kallade det ett fiasko. Jag håller inte med. Missräkning? Absolut. Men ett fiasko är när man åker ur. Det har vi inte gjort. Han pekar på flera faktorer: Ett i stort sett nytt lag, en ny tränare, ett nytt spelsätt. Och en serie som varit ovanligt jämn. – Vi har slagit topplag, vi har spelat riktigt bra i perioder. Men vi har svajat för mycket – och mot fel lag. Det straffar sig. Hade vi vunnit båda matcherna mot Skånela, där alla andra vann, hade vi varit sexa. Så små är marginalerna. Följ oss på sociala medier:
|
|
| ||||||||||||||||||||
