|
Jonsereds herrgård och säteri – från industrisamhälle till utställningPARTILLE | I Grindstugan precis vid infarten till Jonsereds herrgård berättas historier. Hjördis Fohrman, ordförande i Jonsereds hembygdsförening, lutar sig över ett bord fyllt av dokument, fotografier och kartor. Allt från säteriets historia till dinosaurier på 1980-talet.
Det hela börjar med ett litet sidospår som är kopplat till naturen, järnvägen och att trängsel och sommargäster upprörde de boende även för 200 år sedan. – Midsommar förr i tiden, säger hon, det var en helt annan grej. När järnvägen var klar 1856 blev det rusning från Göteborg. Det kunde komma 3 000 personer hit en enda helg. Tre tusen? Här? – Ja! Det var ju så vackert här ute, och det var ett av de första resmålen man kunde nå med tåg. Men det blev också stökigt. Så mycket fylla att man fick flytta stationen. Vi skrattar, men det finns ett allvar under. Den industriella revolutionens nya infrastrukturer – som tågen – innebar inte bara utveckling. De ändrade människors rörelsemönster, vanor, möjligheter. Och ibland blev det för mycket av det goda. – Den första stationen låg precis vid fabriken. Men Gibson, han gillade inte att arbetarna blev påverkade av festandet. Det blev fylla och slagsmål. Så man flyttade stationen bort till Aspen. Lite längre ifrån. Mer kontrollerat. WILLIAM GIBSON VAR inte bara en företagsam skotte. Han var också gift med en syster till Olof Wijk, en inflytelserik göteborgare som redan köpt säteriet i Jonsered. Det var där det började. Genom svågerskapet kom Gibson hit – och såg möjligheterna i strömmarna från Säveån. – De ville åt vattenkraften, berättar Hjördis. Vattenhjulen var drivkraften för textilmaskinerna. Och så byggde de fabriken. Sen växte allt snabbt. Följ oss på sociala medier:
|
|
| ||||||||||||||||||||
