|
Hair lockade storpublikKULTUR & NÖJE | Musikalen Hair, med musik av Galt MacDermot, hade premiär på Broadway 1968. Filmen kom 1979 i regi av Miloš Forman. Allt handlar om en ung man som reser till New York för att ta värvning men hamnar i ett hippiekollektiv. Hur håller det 2024?
Det är lång kö in till Partille Arena strax efter sju på lördagskvällen när en till stora delar medelålders publik ska se den svenska uppsättningen av musikalen Hair. Att allt är på svenska är kanske det enda problemet med föreställningen för de flesta är uppväxta med filmen och musiken och kan texterna på engelska. Det blir en tankevurpa för många som kan låtarna men inte de svenska texterna, att sedan Björn Skifs gjorde "Godmorgon stjärnljus” 1969 säger en del. Då var det få som kunde engelska och de utländska låtarna fick svenska texter, idag är det tvärtom. Man skulle behållt originaltexterna på engelska i sångerna men talat svenska, det hade gett full pott. Håller då en historia om Vietnamkrig, Hippierörelse, stormakter, sociala olikheter och skillnaden på rika och fattiga, 60 år senare? Tyvärr alltför bra. När man ser Rysslands invasion av Ukraina, kriget på Västbanken, Sveriges medlemskap i Nato och unga män som kanske kommer att få tjänstgöra i krig, som man saknar kunskap om, långt borta från familj och vänner. Att musikalen inte följer filmen eller tvärtom är naturligt. Nästan så att den som inte har sett filmen kanske uppskattar musikalen bättre än alla de som har filmen som referensram. Dock är det en riktigt snygg produktion vi möts av. Ljudet är lite svagt inledningsvis men blir bättre och bättre hela vägen fram till finalen, kanske finns det en baktanke med det. Artisterna på scen är otroligt proffsiga och rent produktionsmässigt är det nog nästan i klass med Broadway. Istället för Central Park i New York har handlingen flyttats till en galleria, “Mall of Euromania” dagen före premiären. Viktor Norén som “Berger” och Klara Söderberg, från First Aid Kit som ”Sheila”, är otroligt bra i sina roller, även om Emil Henrohn som är både TikTok-kändis och faktiskt var en av medlemmarna i A*base som gjorde Ace Of Base-covers 2012, överglänser de två. Som “Woof” är han fantastiskt bra och är den artisten som arbetar hårdast under timmarna på scenen, han lockar till många skratt med sin yvigt “punkiga” stil och sina pricksäkra texter. Även bandet är väldigt tight och när man som “Grand finale” trycker på i “Let the sunshine in”, där man tack och lov har behållit det engelska originalet, så reser sig publiken upp och allsången hörs starkt. Det är en riktigt bra final och ensemblen kommer flera gånger in på scen och ser riktigt glada ut för hyllningarna. Följ oss på sociala medier:
|
|
| ||||||||||||||||||||
