|
Vänsterpartiets blinda fläck för hedersförtryck – pinsamt och farligtI vissa frågor verkar Vänsterpartiet leva i en helt egen verklighet – en där hedersförtryck knappt existerar, antisemitism förklaras bort och varje försök att prata om dessa problem automatiskt stämplas som rasism. Det är inte bara verklighetsfrånvänt. Det är direkt respektlöst mot dem som faktiskt drabbas.
Här i vår kommun blev det extra tydligt, när en lokal företrädare för Vänsterpartiet valde att bära en stor Palestina-badge i kommunfullmäktige – bara dagar efter att Hamas mördat över 1 200 israeler i ett av de värsta terrordåden på decennier. Det finns sätt att visa solidaritet med civila i konflikter. Men att göra det just då, på det sättet, signalerade inte empati – det signalerade en total brist på omdöme. Samma instinktiva oförmåga att läsa rummet gäller varje gång hedersvåld förs på tal. När andra partier – från höger till vänster – lyfter frågan om flickor som tvingas leva i skräck för att de älskar ”fel” person, klär sig ”fel” eller bara vill leva ett fritt liv, då plockar Vänsterpartiet genast fram sitt mest slitna verktyg: rasistkortet. Det är deras politiska svar på allt. Inte saklig kritik, inte förslag – utan anklagelser. Att barn gifts bort. Att unga tjejer får örfilar, misshandlas av bröder eller skickas på ”uppfostringsresor” för att de blivit för svenska. Inget av detta verkar väga särskilt tungt – åtminstone inte jämfört med Vänsterpartiets ängsliga jakt på rätt signaler och rätt terminologi. Man undrar vilket samhälle de tror att vi lever i. Tror de på fullaste allvar att hedersförtryck är en myt skapad av illvilliga politiker? Eller är det bara obekvämt att erkänna att förtryck ibland utövas av grupper som också själva är utsatta i andra sammanhang? Oavsett vilket är resultatet detsamma: offren osynliggörs. Förövarna ursäktas. Och den som vågar säga ifrån misstänkliggörs. Vänsterpartiet framställer sig gärna som ”de mest antirasistiska”. Men vad är det för antirasism som inte klarar att stå upp för unga kvinnor som förvägras sina grundläggande fri- och rättigheter? Hur trovärdigt blir talet om jämlikhet när det i praktiken handlar om att blunda – så länge det är politiskt bekvämt? Samtidigt som partiet är fullt upptaget med att tolka världen genom ideologiska skygglappar, växer problemen. Extremism får fäste. Antisemitism sprids. Och hedersvåldet består – inte trots, utan delvis på grund av, denna pinsamma oförmåga att ens vilja förstå. Det är en sak att göra politiska misstag. Det är en annan sak att gång på gång vägra se verkligheten – och håna dem som försöker ta den på allvar. Så ja, det är dags att vi i vår kommun ställer krav. Inte bara på Vänsterpartiet, utan på alla som vill kalla sig folkvalda: Att lyssna på dem som far illa. Att ta problemen på allvar. Och att lämna flosklerna och de billiga anklagelserna där de hör hemma – i papperskorgen.
|
|
| ||||||||||||||||||||
