Göra varandra illa, eller göra varandra väl i vårt samhälle.
Vuxna människor ska väl vara bra exempel på hur vi ska vara till det bästa mot oss själva, så att vi sedan ska kunna känna av hur man bäst är mot andra utan att göra varandra riktigt illa. Idag är vi många som borde stanna upp och tänka till ibland. Olika roller i vårt arbetsliv samt privatliv ska vi ha, men också kunna vara ärliga, raka och ta upp svåra saker. Det kan inte få kosta för mycket, för att jag (vi) alltid ska ha rätt. Hur möter man varandra, då vi kan prata och lyssna tillsammans?
Många vuxna har idag tappat denna förmåga. Gå ut i pressen och skriva hårda ord, vad leder det till och hur hittar vi bra lösningar då? Få en positiv ny generation, som ska bli fantastiska människor i samhället, om vi inte själva kan prata med varandra på ett respektfullt sätt?Ska vi sluta att ge våra barn/ungdommar i förskolor och grundskolor verktyg, så att de får lära sig hur vi på bästa sätt är mot varandra? Eller lära, så här trycker vi ner varandrapå bästa sätt istället.
Jag är idag besviken, arg och ledsen på vad man får höra eller läsa om. Under alla mina år som förskollärare i vår kommun har jag (vi), hela tiden gett barn det bästa stöd inför vuxenlivet. När vi satt i sandlådan hade vi underbara lekar tillsammans, men den lek som förekommer i vuxnas sandlådelekidag ville jag inte ha under alla mina år i arbetslivet. Det kunde absolut hända små krockar där också, men då var vi vuxna där och redde ut tillsammans med de inblandade.
Vi pratade och LYSSNADE på varandra. Självklart har också jag hamnat fel, men då var och är ordet FÖRLÅT ett väldigt bra ord att ta till. Avslutningsvis har jag en dröm, att vi alla kan lära oss att föregå med gott föredöme i framtiden. Vi kan sträcka på oss och känna oss stolta. Svår dröm att infria, eller?
Irène
