I söndags inleddes till slut vapenvilan som förhandlats fram mellan Israel och palestinska Hamas. Efter snart 16 månader av folkmordskrig är vapenvila inte bara helt nödvändig ur ett humanitärt perspektiv, den är också en delseger för motståndet – och för Palestinasolidariteten. Den globala proteströrelsen och inte minst bojkottkampanjen har satt press på Israel, men också på alla regeringar som blundar för folkmordet. USA har åtta gånger lagt in sitt veto i FN:s säkerhetsråd mot en vapenvila, för att istället fortsätta att skicka bomberna till Israel som dess flygvapen vräkt över civilbefolkningen i Gaza. Nu försöker både den avgående presidenten och hans efterträdare ta åt sig äran för att vapnen äntligen tystnar, åtminstone tillfälligt.
I media har fokuset legat på de tre släppta israelerna, vars historier nu kablas ut över världen. De palestinska fångarna, varav flera har suttit fängslade i åratal utan rättegång, nämns i förbifarten. Bland de som släppts finns ett 20-tal barn under 18 år och ett 60-tal kvinnor, däribland Khalida Jarrar, ledande medlem i socialistiska PFLP och känd kvinnorättskämpe. Nu kan man läsa att istället för de 900 fångar som Israel släppt så har man fängslat 500 nya. Avtalet om vapenvila är i princip identiskt med tidigare avtal som Netanyahu och Israel vägrat skriva på. Förutom fångutväxlingen innehåller det även krav på att Israel ska dra tillbaka trupper från Gaza och att gränsövergången mot Egypten öppnas för förnödenheter.
Målet, att en permanent vapenvila ska förhandlas fram under tiden, kan kännas avlägset. Netanyahu och de högerextrema krafter som styr i Israel tycks inte bry sig om vare sig människoliv, omvärldens reaktioner eller en växande inhemsk opinion mot kriget. Den israeliska högern rasar mot avtalet och tre högerextrema ministrar meddelade sin avgång under söndagen, däribland ministern för nationell säkerhet, Itamar Ben-Gvir. För den israeliska folkmordshögern betyder varken palestiniers eller gisslans liv någonting. Varje avsteg från målet att utrota palestinierna och besätta Gaza, är för dem ett nederlag.
Framöver kommer solidariteten med Palestina att vara viktigare än någonsin. Precis som med Vietnam, men också med Sydafrikas apartheid, kan internationella protester och bojkott utdela det avgörande slaget. Det kräver en solidaritet på palestiniernas egna villkor. Det är de som ska avgöra hur kampen ska föras, liksom hur styret i Palestina och Gaza ska se ut i framtiden. Med den solidariteten i ryggen kan palestinierna, precis som vietnameserna, segra. Bojkotta Israel! Leve Palestina!
Kommunistiska Partiet, Alingsås gm Ingela Eriksson Thelin
