Debuterande diktare tävlar i bodybuilding


Aron Mikael Sik 2023-02-01

Andreas Nilsson tar pendeltåget hem från gymmet och promenerar alltid förbi Jonsereds fabriker. Om inspirationen kommer fiskar han upp telefonen och skriver stroferna rakt in i anteckningsfunktionen.
Bild:Tommy Holl
Andreas Nilsson tar pendeltåget hem från gymmet och promenerar alltid förbi Jonsereds fabriker. Om inspirationen kommer fiskar han upp telefonen och skriver stroferna rakt in i anteckningsfunktionen.

PARTILLE | Kontrasten kroppsbyggare och finstämd lyriker hör inte till vanligheten. Men för Jonseredsbon Andreas Nilsson är det ett sätt att vara människa till både kropp och intellekt. I höstas gav han hundra procent i en kroppsbyggartävling – nu debuterar han med diktsamlingen ”Tills döden skiljer mig åt”.

 

Det är en udda kombination, gymkillen som är poet, det är han den första att skriva under på. Men icke desto mindre är träning och att skriva dikter två avgörande delar av Andreas Nilssons liv.

– Storebrorsan köpte en bänk för hemmagym från gamla postorderföretaget Hobbex. Det var där allt började, jag var i 15-årsåldern och genomgick den hormonella och existentiella karusell som ofta hör till, hur ska man passa in men samtidigt sticka ut tillräckligt mycket för att synas? säger han.

I både träningen och skrivandet fanns en vilja att synliggöra sig själv, att skapa sig en identitet. Om han minns rätt så började det med trevande kärlekslyrik till en tjej han var förtjust i. Men förmågan fanns där – att måla med ord, att skapa sinnesstämningar, scener och bilder. Vid sidan av diktandet växte intresset för träning alltmer och Andreas frekventerade en gammal atletklubb med slitna redskap och nakna rörledningar i taket.

– Jag ser fortfarande min träning som en semi-spirituell verksamhet. Det bottnar i en känsla av att livskostymen sitter lite illa, men både genom träningen och skrivandet får jag en utgjutelse. Det började under tonårstiden med alla motstridiga tankar och känslor som blev till bränsle för både gymmet och dikterna, och så har det fortsatt, säger han.

Andreas växte upp i vad som närmast kan beskrivas som en bokstavstroende frikyrklig miljö i Järfälla utanför Stockholm.
– Jag tror inte indoktrinering är ett för starkt ord. Det var ingen sekt men en tillvaro där man som liten skedmatades med ett budskap om att himmel och helvete är faktiska realiteter. Att man har en odödlig själ, och att det inte är säkert att det kommer gå väl, valet avgör utgången av jordelivet och det eviga.

Läs mer i tidningen >>>

Följ oss på sociala medier:
Facebook - https://www.facebook.com/lokalpressen
Instagram - https://www.instagram.com/lokalpressen
Twitter - https://twitter.com/lokalpressen_se

Din enda lokaltidning som är helt GRATIS - På webben, i brevlådan och sociala medier.


Tipsa en vän Skriv ut



Annons

Egen annonsera b

Vi använder cookies. Om du fortsätter använda vår webbplats innebär det att du godkänner detta.