|
Debuterande diktare tävlar i bodybuildingPARTILLE | Kontrasten kroppsbyggare och finstämd lyriker hör inte till vanligheten. Men för Jonseredsbon Andreas Nilsson är det ett sätt att vara människa till både kropp och intellekt. I höstas gav han hundra procent i en kroppsbyggartävling – nu debuterar han med diktsamlingen ”Tills döden skiljer mig åt”.
Det är en udda kombination, gymkillen som är poet, det är han den första att skriva under på. Men icke desto mindre är träning och att skriva dikter två avgörande delar av Andreas Nilssons liv. – Storebrorsan köpte en bänk för hemmagym från gamla postorderföretaget Hobbex. Det var där allt började, jag var i 15-årsåldern och genomgick den hormonella och existentiella karusell som ofta hör till, hur ska man passa in men samtidigt sticka ut tillräckligt mycket för att synas? säger han. I både träningen och skrivandet fanns en vilja att synliggöra sig själv, att skapa sig en identitet. Om han minns rätt så började det med trevande kärlekslyrik till en tjej han var förtjust i. Men förmågan fanns där – att måla med ord, att skapa sinnesstämningar, scener och bilder. Vid sidan av diktandet växte intresset för träning alltmer och Andreas frekventerade en gammal atletklubb med slitna redskap och nakna rörledningar i taket. – Jag ser fortfarande min träning som en semi-spirituell verksamhet. Det bottnar i en känsla av att livskostymen sitter lite illa, men både genom träningen och skrivandet får jag en utgjutelse. Det började under tonårstiden med alla motstridiga tankar och känslor som blev till bränsle för både gymmet och dikterna, och så har det fortsatt, säger han. Andreas växte upp i vad som närmast kan beskrivas som en bokstavstroende frikyrklig miljö i Järfälla utanför Stockholm. Följ oss på sociala medier: Din enda lokaltidning som är helt GRATIS - På webben, i brevlådan och sociala medier.
|
|
| ||||||||||||||||||||
