Hembygdsföreningen bjuder in elever till skolmuseet


Denny Bågenholm 2023-04-03

Ann Svensson visar sina talanger som skådespelare när hon spelar barsk lärarinna för Partilles skolelever.
Bild:Denny Bågenholm
Ann Svensson visar sina talanger som skådespelare när hon spelar barsk lärarinna för Partilles skolelever.

Den gamla skolan i Öjersjö är i originalskick och har öppet hus några gånger per år.
Bild:Denny Bågenholm
Den gamla skolan i Öjersjö är i originalskick och har öppet hus några gånger per år.

Många besökare var på plats när gamla skolan visades för almänheten.
Bild:Denny Bågenholm
Många besökare var på plats när gamla skolan visades för almänheten.

Skolans lärarinna bodde även i skolan. Bostadsdelen bestod av ett rum och ett litet kök.
Bild:Denny Bågenholm
Skolans lärarinna bodde även i skolan. Bostadsdelen bestod av ett rum och ett litet kök.

Per Arne Skansen från Partilles Hembygdsföreningen berättar entusiastiskt om den gamla tiden och skolans betydelse för Öjersjö.
Bild:Denny Bågenholm
Per Arne Skansen från Partilles Hembygdsföreningen berättar entusiastiskt om den gamla tiden och skolans betydelse för Öjersjö.

PARTILLE | I mars hade Partille hembygdsförening visning av den gamla folkskolan där undervisningen bedrevs 1887 - 1934. Nästa visning är söndag 18 juni klockan 12.00 - 15.00. Däremellan är det visningar för Partilles skolelever.

– Hembygdsföreningen bjuder skolelever på bussbiljetter så fler kan besöka den gamla folkskolan, säger Ann Svensson.


 

Lokalpressen besökte den gamla folkskolan i Öjersjö när det var öppet hus senast. Öjersjö skola byggdes år 1887 och den 4 november 1890 anlände skolans första lärarinna, Berta Evelina Utberg som tidigare bott i Utby. Skolhuset uppfördes ”mitt i byn” på gården Hallens marker utmed vägen som slingrade mellan gårdarna. Förutom lärosal inrymde huset även en bostad åt lärarinnan.

– Det är en genuin folkskola. Den byggdes för att ta emot elever 1887 och höll på i alla år tills 1934 för då byggde man en ny skola i Partille. Här fanns knappt ett enda hus på den här tiden, endast det stora gula grannhuset fanns här på Hallen. Annars var det bara skog, säger Ann Svensson som är ordförande i Partille hembygdsförening.

Hur kommer det sig att man byggde en skola precis här, det måste ju ha varit långt till allt?
– Det var ju så att Öjersjö låg en bit bort från samhället Partille för över 100 år sedan och då tyckte man att man behövde en skola här för barnen som bodde i området. De hade ju några kilometer att gå, många av dem. Förutom barn från Öjersjö gick det även barn från Åstebo ålderdomshem på skolan, sannolikt var detta föräldralösa barn eller barn som socknens socialvård hade tagit hand om och de hade trasiga kläder, inga skor och knappt något att äta, det var bistra tider som ingen idag kan föreställa sig.

Är det därför ni har visningar här, för att komma ihåg historien?
– Ja, för vi bjuder in Partilles skolor till klassvisningar under året. Och då kommer oftast årskurs två eller tre. Men planen är att även ha femteklassare. Vi har lite pengar över i föreningen så då betalar vi för bussbiljetter till de klasser som vill komma. Vi har haft flera visningar senaste tiden och när eleverna är här säger vi till dem att ta med sina föräldrar till de här öppna visningarna,  som vi har den 18 juni nästa gång.

– Flera besökare på plats gick i sådana här skolor när de var små, de kanske är i åttioårsåldern nu. Det är ju ett nostalgiskt skimmer runt skoltiden eller också har de väldigt svåra minnen som lever sig kvar. Det var skillnad på lärarinnorna då och idag.

När skolorna kommer på besök blir det förevisning och rundvisning av lokalerna och en liten historieberättelse men de brukar även dramatisera en lektion som visar hur det kunde gå till för ett sekel sedan. Ann brukar klä upp sig i tidstypiska kläder och agera lärarinna på visningarna.
– Ja, vi har dramatiserade skolvisningar och då spelar jag rollen som en väldigt sträng lärarinna som tar emot eleverna på trappan som talar till dem.

“Barn ställer upp på ett led. Pojkar, ni går fram en och en. Ni tar mig i hand, ser mig i ögonen, bugar och säger god morgon fröken. Flickor, ni har samma sak, fast ni niger.”

– Sen vet de inte riktigt var de har mig, men de blir ganska spaka, det är ju inte så det fungerar i dagens skola vilket nog är rätt skönt.

– Eleverna har så många frågor och de är så fascinerade av miljön och exempelvis var man åt i skolan.

– Var ligger bamba? Det hade man ingen. Vad hade de med sig för mat? Smörgås kanske. Och då berättar vi att de barnen som kom från välbeställda jordbruk, de hade säkert stora fina limpsmörgåsar med mycket smör och kalvsylta. Ibland hade de kanske pannkakor med sylt. Men Åstebobarnen som bodde på kommunens fattigvårdshus, som idag är Partille Vandrarhem. De hade det inte lika bra.

– Sen berättar jag för dem om hur fattigt och eländigt det var och att det ofta var barn vars föräldrar hade dött eller var sjuka. Eller så kanske de hade någon form av funktionsnedsättning själva, inga skor på fötterna, trasiga kläder och kanske en hård brödskiva med i bästa fall lite ister eller flott på att äta och en flaska vatten att dricka ur.

Det andas mycket historia i väggarna och allt i huset är original. När Oxledsskolan skulle renoveras för många år sedan fanns det väldigt mycket gammalt undervisningsmaterial som legat på vinden som höll på att slängas: Detta fick hembygdsföreningen nys om och lyckades rädda det mesta innan det hann försvinna. Nu finns allt sparat på skolmuseet i Öjersjö, något som Hembygdsföreningen är väldigt stolta över.

– Det var en väldig tur att vi kunde rädda allt så att historien lever kvar, det märker vi även i Hembygdsföreningen som har fått väldigt många nya medlemmar senaste åren och då är det inte bara pensionärer utan även en del yngre människor, säger Per Arne Skansen som är sekreterare i föreningen.

”Jag började skolan 1901. Småskolan var två dagar i veckan. Det var tisdag, torsdag och halva lördagen. Vi började klockan nio och slutade tre. De övriga dagarna undervisades de äldre barnen i folkskolan. I skolsalen satt vi två och två i varje bänk. Pojkarna satt för sig och småbarnen fick sitta vid kaminen där det var varmast. Stryk fick vi aldrig, bara någon av pojkarna när de behövde det, men det var inte så ofta. Lärarinnan hade respekt med sig. Vi hade griffeltavla först ett par år, sedan fick vi börja skriva med blyerts. Det kostade ett öre per penna och papper. Ett finare papper kostade två öre. Skrivböcker och sådant fick vi betala själva.”

Källa: Rådström, Lennart, Strömberg, Lars & Andersson, Bo, Den kluvna hällen: Partille och dess människor under 1900-talet, Kulturnämnden, Partille, 1988

Följ oss på sociala medier:
Facebook - https://www.facebook.com/lokalpressen
Instagram - https://www.instagram.com/lokalpressen
Twitter - https://twitter.com/lokalpressen_se

Din enda lokaltidning som är helt GRATIS - På webben, i brevlådan och sociala medier.