Ingen Aha-upplevelse i Partille Arena

Strax innan åtta släcks Partille Arena och den jättelika skärmen tänds. Bandet äntrar scenen och huvudrollsinnehavarna ställer sig på behörigt avstånd från varandra på den 18 meter breda scenen. Magne Furuholmen får agera Skavlan och prata med publiken på norska/svenska, Morten Harket säger några meningar på engelska, försöker se ut som han ändå vill vara i Partille och Pål Waaktaar liknar mest en The Edge i U2 med en svart mössa nerdragen över öronen.

Efter två års väntan beroende på pandemin är då äntligen jubileumsturnén igång, det börjar lite sävligt. Morten har även solglasögon på sig så distansen till sina fanns känns tydligt. I tredje låten, Here I stand and face the rain lyfter det och versionen som spelas är mäktig och publiken ställer sig äntligen upp. Men sedan blir det reklam för Hurtigruten och klimatet och likt ett CSR-projekt spelar gruppen två nya låtar som är helt okej men som ackompanjeras av filmer där det simmar valar, båtar brinner, vädret löper amok och människor gråter för miljön. Aha gör det inte lätt för sig.

Sjunde låten är Living daylight från James Bond-filmen med samma namn från 1987 och man sitter och önskar att det äntligen ska bli lite partaj och syntpopkänsla för de festsugna tre tusen på läktarna. Men då väljer gruppen att helt plötsligt lägga in en 25 minuters kiss- och drickapaus mitt i konserten. Vilket kanske hade varit toppen om kommande Whitesnake stått på scenen med 20 år till på nacken och öldrickande, kissnödiga medelålders män i publiken. Lokalen tänds upp och där sitter vi och fipplar på våra smartphones och väntar som i en paus i en handbollsmatch men utan någon underhållning mer än tibetanskt klockspel i högtalarna. Tur att John Scott's Partille fyller på publikens vätskebalans trots allt. Många tog sig nog en energidryck för att hålla sig vakna.

Efter den långa pausen startar en film igång som tematiskt liknar videon till Take on me och publiken vädrar kalasstämning, men istället är det en tre minuters kortfilm som få förstår vad den handlar om. Äntligen är bandet på plats igen och det fortsätter med låtarna från albumet Hunting high and low men inte kronologiskt eftersom då hade låten alla vill höra redan spelats, vilket Magne Furuholmen berättar för att vara extra tydlig. En riktigt fin version av balladen Hunting high and low avslutar konserten, för nu ska det bli extranummer enligt praxis. Efter två timmar är det äntligen dags för det publiken kommit för. Först The sun always shines on T.V. och avslutningsvis Take on me. Här vill Morten Harket så mycket, han vill ta samma toner som 1985 men det går inte alls utan det spricker och låter tyvärr ganska surt. Äntligen är konserten slut verkar de norska guttarna känna för när de tackar publiken är det äntligen stora leenden hos alla tre.

Där Simple Minds frontfigur Jim Kerr var ett med publiken för två år sedan blev Aha mer som en konstinstallation, det märks att de inte älskar varandra på scenen och då är det svårt för publiken att älska dem från parkett och läktare. Partille Arena är en utmärkt konsertlokal med bra sikt, sköna stolar och rent ljud så det går inte att skylla på inramningen.

Dags att sammanfatta och eftersom Lokalpressen är Partilles snälla tidning vill vi inte likt våra “riktiga” journalistkollegor kräva skilsmässa av bandet, de har trots allt 20 konserter kvar på turnén. Det får bli en svag trea och ett hopp om att det blir bättre ikväll i Köpenhamn.

Följ oss på sociala medier:
Facebook - https://www.facebook.com/lokalpressen
Instagram - https://www.instagram.com/lokalpressen
Twitter - https://twitter.com/lokalpressen_eu