Dialog eller angiveri?

Det finns många barn som inte har mat för dagen, eller som inte vet var de ska sova nästa natt. Många växer upp isolerade från andra barn och lever med ständig rädsla för att bli utvisade. Rädda Barnen står på barnets sida när rättigheterna kränks. Vi känner en stark oro inför den s k angiverilagen. Regeringsförslaget innebär att personal inom hälso-/sjukvård och förskola/skola ska bli skyldiga att ange barn de misstänker vara i Sverige utan uppehållstillstånd. Risken är överhängande att dessa barn inte kommer att våga gå till skolan eller söka vård när de är sjuka av rädsla för att bli angivna. Enligt artikel 41 i barnkonventionen som den har tolkats av FN:s barnrättskommitté, ska inte konventionsstaterna vidta åtgärder som leder till en försämring av barnets rättigheter utifrån dagens situation.

Vi kan inte se annat än att införandet av en angiverilag gör just detta – försämrar barns rättigheter. Enligt artikel 2 gäller rättigheterna alla barn som vistas i en konventionsstat, oberoende av dess juridiska ställning. I artikel 3 sägs att i alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Lagen ger alltså inget utrymme för att undanta vissa barn, exempelvis barn i en papperslös familj, från denna artikel. För att ett barn ska kunna tillgodogöra sig sin utbildning (artikel 28), ha en god hälsa (artikel 24) och utvecklas till sin fulla potential (artikel 6), krävs trygghet, stabilitet och kärleksfull omvårdnad.

FN:s barnrättskommitté har i år granskat Sveriges efterlevnad av barnkonventionen i och lyft vikten av långsiktiga lösningar för barn på flykt, för att de ska kunna tillgodogöra sig alla de rättigheter som finns i barnkonventionen. Med de kortsiktiga och tillfälliga uppehållstillstånd som nu införts enligt Tidöavtalet, försvåras detta enormt under ett barns hela uppväxt. Än värre blir det när barnen inte kan känna sig trygga i skolan eller vågar söka vård vid sjukdom. Vi är starkt kritiska mot den anmälningsplikt (”angiverilag”) som ska införas för de myndighetspersoner som kommer i kontakt med personer som misstänks vara här utan giltiga uppehållstillstånd.

Utifrån Tidöavtalet verkar det inte finnas något självklart undantag för skolor, vilken kan leda till att än färre barn än idag kommer att våga gå till skolan, av rädsla för att bli anmälda och utvisade. Vi vill återigen påminna om att alla barn, oberoende av juridisk status, har en ovillkorlig rätt till utbildning. FN:s barnrättskommitté säger också att stater ska se till att det är vattentäta skott mellan utbildningsinrättningar och migrationsmyndigheter, och förbjuda att elevers uppgifter lämnas ut samt förbjuda verkställande av migrationsbeslut på eller nära skolors områden, eftersom detta begränsar eller omintetgör rätten till utbildning för barn som är migranter och barn som fötts av föräldrar som är migranter i en papperslös situation Tillit är fundamentalt i relationen mellan oss invånare och våra myndigheter. Barnet som har det svårt hemma behöver ha en trygg hamn i sin lärare. Det förtroendet ska inte läraren svika genom att tvingas ange barnet till myndigheterna. Den som är sjuk måste veta att vårdcentralen eller sjukhuset är en plats där man kan få hjälp. Inom vården ska man enligt sin yrkesetik ge adekvat vård till patienter.

Man riskerar att det att uppstår omöjliga situationer, då man efter att ha behandlat barnen ska ange dem till myndigheterna. I grund och botten handlar det om att allas vår rätt till en trygg tillvaro. Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling mot misstro och angiveri där barnets rättigheter försämras. Det är glädjande att många inom vård och skola nu protesterar mot lagförslaget. Lyssna på kritiken och lägg förslaget i papperskorgen – för gott.

Yvonne Karnlind Börjesson Rädda Barnen Lerum-Alingsås